Farbror häst

I onsdags var Roxana och Emil med pappa en stund medan mamma gick på ett  zumbapass. Emil somnade. Roxana lekte med pappa, tittade i en bok med siffror och räknade olika saker i boken på spanska.

På eftermiddagen blev det en promenad med mamma. Roxana ville gärna gå och titta på djur:

- Там маленький козленок. И мама-коза. Он сделает вот так: "Бэээээ!"
Tam malen'kij kozljonok. I mama-koza. On sdelaet vot tak: "Be'e'e'e'e'!"
("Där finns en liten killing. Och mamma get. Den gör så här: Bäää!")

Det var för sent att gå och titta på getterna, eftersom parkerna stänger tidigt. Vi bestämde oss för att titta på hästarna vid ridskolan i närheten.

- Он сделает вот так! У него глаза!
On sdelaet vot tak! U nego glaza!
("Den gör så här! Den har ögon!")

sade Roxana och härmade hästen.
Hon använder det perfektiva verbet сделать(sdelat') i stället för det imperfektiva делать(delat'), vilket gör att hela meningen står i futurum i stället för presens. Men i andra sammanhang väljer hon ofta rätt verbaspekt.

- Это папа-лошадь, это мама-лошадь, это Деннис-лошадь, а это маленький зелебёнок.
E'to papa-losjad', e'to mama-losjad', e'to Dennis-losjad', a e'to malen'kij  zjerebenok.
("Det här är pappa häst, det här är mamma häst, det här är hästen Dennis, och det här är ett litet föl")

sade Roxana. Hon har en farbror som heter Dennis, och då måste ju fölet också ha en farbror med samma namn!

Plötsligt hörde hon något ljud:

- А кто там сделает "бэээ"? Это зе баласка!
A kto tam sdelaet be'e'e'? E'to zje barasjka!
("Och vem är det som gör "bäää"? Det är ju en bagge!")

Återigen använder hon verbet сделать (sdelat') i stället för делать (delat'). Hon säger också барашка (barasjka) i stället för барашек (barasjek); förmodligen försöker hon bilda singularis utifrån pluralformen барашки (barasjki) i analogi med feminina substantiv.

Det fanns inga får i närheten. Det var nog bara en fantasi.

Vi gick vidare. Roxana pratade mycket och ställde många frågor.

Roxana: А что это?
A tjto e'to?
("Vad är det?")

Mamma: Это дерево упало.
E'to derevo upalo.
("Det är ett träd som har fallit").

Roxana: А почему упало делево?
A potjemu upalo derevo?
("Och varför föll trädet?")

Mamma: Ветер подул и дерево упало.
Veter podul i derevo upalo.
("Det blåste, och trädet föll")


Roxana: А где шмель?
A gde sjmel'?
("Var är humlan?")

Mamma: Улетел.
Uletel.
("(Den) flög iväg")

Roxana: А куда улетел?
A kuda uletel?
("Vart flög den?")

Mamma: К себе домой.
K sebe domoj.
("Hem").

Roxana: А куда домой?
A kuda domoj?
("Vart (flög den) hem?")

Mamma: Не знаю, где он живёт. Нектар собирать полетел.
Ne znaju, gde on zjivjot. Nektar sobirat' poletel.
("Jag vet inte var den bor. Den flög iväg för att samla nektar")

Roxana: А где у него лот? А где у него зубки?
A gde u nego rot? A gde u nego zubki?
("Var är dess mun? Var är dess tänder?")


Roxana: Мама, там шишка!
Mama, tam sjisjka!
("Mamma, där är en kotte!")

Mamma: Шишка?
Sjisjka?
("En kotte?")

Roxana: Я хочу достать шишку.
Ja xotju dostat' sjisjku.
("Jag vill få tag i kotten")

Mamma: Потом шишку достанем, в другом месте.
Potom sjisjku dostanem, v drugom meste.
("Vi ska hitta en kotte sedan, på något annat ställe")

Roxana: Я буду возьмить шишку.
Ja budu voz'mit' sjisjku.
("Jag ska ta en kotte").

Den här futurumformen är egendomlig. Roxana använder ett hjälpverb som egentligen inte behövs och bildar infinitiv av verbet "ta" i analogi med andra former av detta verb. En vuxen hade sagt "Я возьму шишку" (Ja voz'mu sjisjku).

Barnen var trötta när vi kom hem.