Rysk-svenska samtal

I måndags hittade Roxana två stora sniglar på vägen till förskolan och tog med dem. Hon visade dem för de andra barnen på lekplatsen. Först när de skulle gå in släppte de ut sniglarna i gräset.

På eftermiddagen kom mamma för att hämta Roxana. Mamma frågade om Roxana hade berättat på förskolan vad hon hade gjort i helgen.

- Jag sitter på en häst!

sade Roxana.

- Кого мы еще видели?
Kogo my esjtjjo videli?
("Vad mer har vi sett?")

frågade mamma.

- Коза! И маленький козленок!
Koza! I malen'kij kozlenok!
("En get! Och en liten killing!")

Men när mamma bad Roxana att berätta om det på svenska för de andra sade Roxana att hon hade sett fåren. Kanske vet hon inte vad get heter på svenska, eller kanske tror hon att får och getter är samma sorts djur.

Mamma: А еще кого мы видели? Кого ты трогала? С длинными ушами?
A esjtjjo kogo my videli? Kogo ty trogala? S dlinnymi usjami?
("Och vad mer har vi sett? Vem klappade du? Med långa öron?")

Roxana: Кот!
Kot!
("En katt!")

Mamma: Нет, с длинными ушами? Кто это был? Это же был кролик!
Net, s dlinnymi usjami? Kto e'to byl? E'to zje byl krolik!
("Nej, med långa öron? Vad var det? Det var ju en kanin!")

Roxana: Dä ä lilla kaninen!

Roxana och mamma gick ut, och ute på lekplatsen väntade Emil... och mormor!

Roxana blev glad och ville genast visa för mormor hur hon åker rutschkana, var hon hittar sniglarna, och stället där en katt brukar ligga och sova:

- Улитка! Бабуска, посотли, там улитка! Бабуска, я залезть туда! Бабуска, я залезть здесь! Бабуска, посотли! Бабуска, там кот!
Ulitka! Babusjka, posmotri, tam ulitka! Babusjka, ja zalezt' tuda! Babusjka, ja zalezt' zdes'! Babusjka, posmotri! Babusjka, tam kot!
("En snigel! Mormor, titta, där är en snigel! Mormor, jag kliva upp dit! Mormor, jag kliva upp här! Mormor, titta! Mormor, där är en katt!")
Hon använder ett verb i infinitiv i stället för 1 person singularis.

Sedan gick alla till en liten damm i närheten där det finns grodyngel. Emil somnade i vagnen.

Mamma: Пойдем смотреть лягушку.
Pojdem smotret' ljagusjku.
("Vi går och tittar på grodan").

Roxana: Да, была лягушка! ... Она пыгает!
Da, byla ljagusjka!.. Ona prygaet!
("Ja, det fanns en groda!.. Den hoppar!")

På vägen pratade Roxana med mormor.

- Посоти! Кто-то накакал! Это лосадь накакал! Лосадь накакал. Фу, как плохо. Фу, как плохо, лошадь. Фу, как плохо.
Posmotri, kto-to nakakal! Losjad' nakakal. Fu, kak ploxo. Fu, kak ploxo, losjad'. Fu, kak ploxo.
("Titta, någon har bajsat. En häst har bajsat. Fy, vad dåligt. Fy, vad dåligt, hästen. Fy, vad dåligt.")
Hon använder verbet "bajsa" i preteritum maskulinum i stället för femininum.

Det var inget hästbajs på vägen, det var bara lera.

- Бабуска, посоти, дядя писел! Бабуска, посоти, лозовый титотек! И класный титотек! Я хотю туда!
Babusjka, posmotri, djadja prisjol! Babusjka, posmotri, rozovyj cvetotjek! I krasnyj cvetotjek! Ja xotju tuda!
("Mormor, titta, en farbror kom! Mormor, titta, en rosa blomma (diminutiv)! Och en röd blomma (diminutiv)! Jag vill dit!")

Roxana pekade på en balkong med blomlådor. Men mormor förklarade att det var någon annans balkong och att Roxana inte fick vara där.

När Roxana passerade under en liten bro, skrek hon:

- Ууу! Бабуска, посотли, ууу!
Uuu! Babusjka, posmotri, uuu!
("Ooo! mormor, titta, ooo!")

- Это эхо.
E'to e'xo.
("Det är ekot")

sade mormor.

- Эхо.
E'xo.
("Ekot")

upprepade Roxana. Så lärde hon sig ett nytt ord.

Och vad är det där?

- Навено это кот.
Naverno e'to kot.
("Förmodligen är det en katt").
Det är någon månad sedan Roxana började använda ord som "förmodligen".

Mormor berättade om sina katter. Egentligen har Roxana sett dem. Hon har ju varit på besök hos mormor i Tallinn. Men hon var mindre än Emil och kommer inte ihåg det.

- Там зелтый титотек. Это немнозко тлавка.
Tam zjoltyj cvetotjek. E'to nemnozjko travka.
("Där är en gul blomma (diminutiv). Det är lite gräs (diminutiv)").

fortsatte Roxana.

Snart var vi framme vid dammen.

- Бабуска, бабуска! Там улитка! И это тозе улитка.
Babusjka, babusjka! Tam ulitka! I e'to tozje ulitka.
("Mormor, mormor! Där är en snigel! Och det här är också en snigel!")

- Вот она! Посотли!
Vot ona! Posmotri!
("Här är den! Titta!")

Mamma: Это улитка, а лягушка где?
E'to ulitka, a ljagusjka gde?
("Det är en snigel, och var är grodan?")

Roxana: Нет, нету лягушки. Убезала.
Net, netu ljagusjki. Ubezjala.
("Nej, grodan är inte här. (Den) sprang iväg")

Roxana fortsatte att leta efter grodorna i vattnet.

- Посотли! Муха, муха, муха! Посотли, много улитка!
Posmotri! Muxa, muxa, muxa! Posmotri, mnogo ulitka!
("Titta! En fluga, en fluga, en fluga! Titta, många snigel!")
Hon använder ordet "snigel" i nominativ singularis i stället för genitiv pluralis.

Till slut hittade hon ett ställe i dammen där det fanns grodyngel. Och hon lärde sig ytterligare ett ord: головастики (golovastiki, "grodyngel").

Sedan såg hon några maskrosor.

Mormor: Это одуванчик.
E'to oduvantjik.
("Det är en maskros").

Roxana: Нет, нету одуванчика.
Net, netu oduvantjika.
("Nej, det finns ingen maskros").

Mormor: Одуванчик это. Он сейчас желтенький, а потом будет беленький.
Oduvantjik e'to. On sejtjas zjolten'kij, a potom budet belen'kij.
("Det är en maskros. Nu är den gul (diminutiv), och swedan blir den vit (diminutiv)")

På vägen hem såg Roxana katter och hundar.

- Смоти, смоти, собака!
Smotri, smotri, sobaka!
("Titta, titta, en hund!")

- Смотри, какая собачка!
Smotri, kakaja sobatjka!
("Titta, vilken hund (diminutiv)!")

sade hundens matte på ryska. Det visade sig att hon var rysktalande.

På kvällen lekte Roxana med mormor. Mamma och mormor läste böcker för henne. Och det var mormor som fick natta henne.

Ett ord som Emil verkar förstå

När Emil sitter i köket med mamma och mamma frågar: "Где кофеварка?" (Gde kofevarka, "Var är kaffemaskinen?")  vänder han sig och tittar på kaffemaskinen. Han ler förväntansfullt. Kanske kommer mamma att göra en kopp kaffe, och det är alltid roligt att titta på, och höra hur kaffemaskinen låter!

Över 100 inlägg

Nu har jag skrivit över 100 inlägg i den här bloggen och över 70 inlägg i den ryska bloggen som startades lite senare. Jag ser att jag har fått flera tusen besök.

Det jag skriver här är en liten del av mina dagboksanteckningar. Jag tycker att det är intressant att följa mina barns språkutveckling, och jag tror att det kan vara intressant för andra att läsa om det.

Genom att berätta om mina barn visar jag också att de lever precis som andra barn i deras ålder. De drillas inte, de tvingas inte att lära sig ord eller öva grammatik på bekostnad av vanliga barnaktiviteter. De leker, lyssnar på musik och sagor, besöker släktingar, träffar andra barn och vistas ute en hel del. Men de tre språken, ryska, spanska och svenska, är en del av deras vardag.

Roxanas fredag

I fredags var Roxana ledig från förskolan. På förmiddagen var hon hemma med mamma och Emil. Hon såg Luntik och tittade i olika böcker. I en av böckerna fanns sagan om den lilla Musen som inte ville göra någonting förutom att sjunga, dansa och ha roligt. Den finns också som film. Roxana försökte sjunga Musens sång, men hon kunde inte hela texten.

Sedan började hon sjunga på svenska: Bä bä vita lamm, Blinka lilla stjärna där, Lille katt...

Så gick förmiddagen. På eftermiddagen vilade Roxana. Sedan följde hon med mamma till gymet, Fitness World. Där finns ett lekrum för barn. Roxana hittade flera roliga leksaker: en brödrost och en mixer, leksaksmat, dinosaurier... Hon lekte med dinosaurierna, tittade i böcker, rostade bröd och bakade en tårta. Och mamma gick på ett zumbapass.
Emil var hemma med pappa.

Vem ska Roxana lyssna på?

Roxana kan vara envis ibland.

- Я не хочу слушать папу!
Ja ne xotju slusjat' papu!
("Jag vill inte lyssna på pappa!")

säger hon till mamma.

- No quielo hace caso a la mama
("Jag vill inte lyssna på mamma")

säger hon till pappa.

När mamma frågar vem hon ska lyssna på svarar Roxana:

- Никого.
Nikogo.
("Ingen")

När pappa ställde samma fråga på spanska svarade hon:

- Nadie
("Ingen").

Men ibland svarar hon:

- Бабу Ягу!
Babu Jagu!
("På Baba Jaga!")

Baba Jaga är en elak häxa ur ryska folksagor. Ska Roxana verkligen lyssna på henne?

Mamma ska inte ha någon frukost

På morgonen, medan mamma duschar, äter frukost och gör sig i ordning, ber Roxana om många olika saker. Ett kex, en bok, en leksak... Och en annan bok. Och något mer.

- Мама будет завтракать!
Mama budet zavtrakat'!
("Mamma ska äta frukost!")

säger mamma.

Roxana: Нет, не будесь завтакать!
Net, ne budesh' zavtrakat'!
("Nej, du ska inte äta frukost!")

Mamma: Почему?
Potjemu?
("Varför?")

Roxana: Потому сто... ты не устала!
Potomu tjto... ty ne ustala!
("För att... du inte är trött!")

Tigerföl

Roxana ser en tiger på TV.

- Ой, мама-тигл! И папа-тигл. А где маленький тигл-зелебёнок?
Oj, mama-tigr! I papa-tigr. A gde malen'kij tigr-zjerebjonok?
("Oj, mamma tiger! Och pappa tiger. Och var är det lilla tigerfölet?")

Öppna förskolan

Varje måndag brukar Emil vara på öppna förskolan i Sätra tillsammans med mamma. Det är bara de barn som inte har fyllt 1 år som kommer på måndagarna. Föräldrarna brukar sjunga olika visor på svenska tillsammans med personalen. Emil känner igen visorna, han brukar lyssna uppmärksamt och titta på alla som sjunger. Han tycker också att det är roligt att titta på de andra barnen och leka med leksaker som inte finns hemma.

Den 20 juni fyller han 1 år. Sedan blir det sommaruppehåll. Och i slutet av augusti börjar han på en riktig förskola tillsammans med Roxana!

Söndagsaktiviteter

Den 12 maj var det avslutningsfest på Kolobok. Det var sång, dans och olika lekar. Roxana var lite för blyg för att sjunga och dansa inför publiken tillsammans med de andra barnen, och hon föredrog att leka med en hammare. Pappa frågade henne vad hon gjorde.

- Estoy trabajando.
("Jag arbetar")

svarade hon.

Nu blir det sommaruppehåll på Kolobok, och vi får hitta på något annat roligt på söndagarna.
Nu i söndags tog vi oss till Aspuddsparken, Roxana, Emil, pappa och mamma. Roxana provade att rida en ponny. Det var kul!

Lek och besök hos släktingar

Förra lördagen var vi hemma hela förmiddagen. Roxana lagade mat till mamma, pappa och Emil.

- Tu comida. Quema.
("Din mat. (Den) är varm.")

Pappa får citron och vindruvor av plast.

- Мама, вот твоя ложка.
Mama, vot tvoja lozjka.
("Mamma, här är din sked")

Mamma får en plastkyckling.

- Сё. Узе поела!
Vsjo. Uzje pojela.
("(Det var) allt. Har ätit klart!")

Sedan tittade hon i böcker tillsammans med pappa och pratade på spanska om olika djur.

På eftermiddagen åkte vi till pappas släktingar.

När vi gick ut såg hon en myra i trappan:

- Ой, мулавей! Подем искать есё мулавея!
Oj, muravej! Pojdjom iskat' esjtjo muraveja!
("Oj, en myra! Vi går och letar efter en annan myra!")
Ackusativormen муравея (muraveja) är hennes egen. Den normala ackusativformen av ordet "myra" är муравья (murav'ja).

Mamma: Муравья?
Murav'ja?
("En myra")

Roxana: Да! Есё  мулавей!
Da! Esjtjo muravej!
("Ja! En myra till!")

- Подем с Максом, там слон писёл. Мамонт! Смоти, у меня есть туфли. Мы подём с Максом! А я не хочу (в) садик. Я хочу иглать с Максом!
Pojdjom s Maksom, tam slon prisjol. Mamont! Smotri, u menja est' tufli. My pojdjom s Maksom. A ja ne xotju v sadik. Ja xotju igrat' s Maksom!
("Vi går med Max, där kom en elefant. En mammut! Titta, jag har skor. Vi går med Max! Men jag vill inte (gå) till förskolan, jag vill leka med Max!")
Namnet Max står i instrumentalis. På senare tiden har Roxana använt mycket instrumentalis, och det blir för det mesta helt korrekt. Men just i det här fallet menade hon kanske att vi skulle gå till Max, och då borde man använda dativ och en annan preposition: к Максу (k Maksu).

Max är sonen till Roxanas redan vuxna kusin. Han har en svensk mamma, och Roxana brukar prata svenska med honom.

I tunnelbanan såg Roxana en spanskspråkig version av sagan om de tre grisarna på pappas mobil.

Snart var vi framme. Vädret var fint, och vi var ute och grillade. Emil blev lite rädd när han såg människor som han inte kände igen. Han har blivit lite mammig och misstänksam mot nya människor. Men han lugnade sig och så småningom somnade, medan de större barnen lekte.

Alla vuxna pratade spanska.

En promenad med mamma och pappa

När Roxana är ute med både mamma och pappa pratar hon ryska med mamma, trots att hon hör att mamma och pappa pratar spanska med varandra. Som till exempel förra fredagen, när vi alla tog en promenad i Segeltorp och Huddinge, förbi ruidskolan och den dammen med änder.

- Там лошадь пишёл! Вот так делает!
Tam losjad' prisjol! Vot tak delaet!
("Där kom en häst! Så här gör den!")

Roxana härmar hästen.
Hon använder verbet "komma" i preteritum maskulinum i stället för femininum.

- Как много моковку!
Kak mnogo morkovku!
("Vad mycket morot!")
Ordet морковка (morkovka, "morot") står här i ackusativ i stället för genitiv).

Det var inga morötter, bara en växt som liknade morotsblast.

Hon går till dammen tillsammans med pappa, de ser något i vattnet och pratar med varandra... Sedan kommer hon springande:

- Там либка!
Tam rybka!
("Där är en fisk (diminutiv)!")

Mamma: Рыбка?
Rybka?
("En fisk (diminutiv)")

Roxana: Да! Мы видели либку! Там, на воде!
Da! My videli rybku! Tam, na vode!
("Ja! Vi såg en fisk (diminutiv)! Där, på vattnet!")
Här hade en vuxen använt en annan preposition, в (v).

- Дай, позаласта, сок.
Daj, pozjalujsta, sok.
("Ge mig juicen, snälla")

ber hon artigt.

Hon hör ljudet av en ambulans långt borta.

- Есё одна сколая помось!
Esjtjjo odna skoraja pomosjtj!
("En ambulans till!")

Pappa: Una ambulancia.
("En ambulans")

Roxana: Сишком гомко!
Slisjkom gromko!
("För högt!")

Sedan pratar pappa och mamma om 4H-gården. Roxana hör ordet chivo ("killing").

- Там маленький козлёнок!
Tam malen'kij kozljonok!
("Där är en liten killing!")

utropar hon.

Olika smak

Pappa säger att han ska dricka kaffe.

- No, no café! Eso pala la mamá!
("Nej, inte kaffe! Det (är) för mamma!")

Roxana har lagt märke till att det oftast är mamma som dricker kaffe.

- А пичиму ест тлавку папа-лошадь?
A potjemu est travku papa-losjad'?
("Och varför äter pappa häst gräs (diminutiv)?")

Mamma förklarar att hästar äter gräs. Roxana äter bröd, kött, ris, och hästarna äter gräs...

Roxana: Я не хочу есть лис и мясо.
Ja ne xotju est' ris i mjaso.
("Jag vill inte äta ris och kött")

Mamma: А что ты хочешь есть? Травку, как лошадь?
A tjto ty xotjesj' est'? Travku, kak losjad'?
("Och vad vill du äta? Gräs (diminutiv), som en häst?)

Roxana: Нет, я хочу печенье-клем.
Net, ja xotju peten'e-krem
("Nej, jag vill ha kakor (med) kräm")

Det är Ballerinakex hon menar. Kanske kan hon få det, men först efter att ha ätit mat :)

Vägen till förskolan

Vägen till förskolan kan vara rätt spännande.

- Там чудовисе!
Tam tjudovisjtje!
("Det är ett monster där!")

pekar Roxana på grannens dörr. Nej, grannarna är faktiskt snälla, men det är ju roligt att föreställa sig att det finns ett monster i deras lägenhet.

I parken som vi brukar passera bygger man en ny gångväg.

- Там экскаватол! Экскаватол собилает больсой камень!
Tam e'kskavator! E'kskavator sobiraet bol'sjoj kamen'!
("Det är en grävmaskin! Grävmaskinen plockar stor sten!")

Och inne på förskolan finns grodyngel. När Roxana berättade om grodor på förskolan trodde jag först att det var påhittade grodor eller leksaksgrodor hon pratade om. Men de visade sig vara riktiga!

Kanin eller hare?

Finns det egentligen någon skillnad mellan kaniner och harar?

- Клолик ест тлавку. Тлавку любит затик
Krolik est travku. Travku ljubit zajtjik.
("Kaninen äter gräs (diminutiv). Haren (diminutiv) tycker om gräs (diminutiv)")

sade Roxana i djuraffären.

- А где здесь клолик?
A gde zdes' krolik?
("Och var är kaninen?")

frågade hon och pekade på en tom bur.

Hemma kallar hon samma leksaksdjur för зайчик (zajtjik, "hare (diminutiv)" ) på ryska och conejo ("kanin") på spanska.

Förmodligen ser hon fortfarande de ryska orden för kanin och hare som synonymer.

Förra helgen

Förra lördagen tog vi oss till Hågelbyparken - Roxana, Emil och jag. Som vanligt tog vi tunnelbanan till Alby och promenerade sedan vidare till Hågelby. Roxana somnade i vagnen, men jag väckte henne när vi var framme vid klapphagen med fåren och getterna: det var bara en halvtimme kvar tills den skulle stänga. Självklart ville Roxana klappa fåren!

Hon tittade på de andra djuren och lekte en stund på lekplatsen, medan Emil satt i vagnen. Hon hittade också några kottar och frön och tog dem med sig. Kanske ska hon bli biolog när hon blir stor?

På vägen tillbaka, när vi promenerade vid sjön, såg vi en annan rysktalande mamma som var ute med sin bebis och pratade lite med henne. Roxana tittade på änderna i sjön och lekte med sin ballong som vi hade köpt i Alby.

På söndagen var vi på Kolobok. Det var sista gången för denna termin.
När vi satt på tåget på vägen dit pratade vi med två damer som också var rysktalande.

På måndagen var Roxana på förskolan, och Emil och jag var på öppna förskolan ett par timmar på eftermiddagen.

Farbror häst

I onsdags var Roxana och Emil med pappa en stund medan mamma gick på ett  zumbapass. Emil somnade. Roxana lekte med pappa, tittade i en bok med siffror och räknade olika saker i boken på spanska.

På eftermiddagen blev det en promenad med mamma. Roxana ville gärna gå och titta på djur:

- Там маленький козленок. И мама-коза. Он сделает вот так: "Бэээээ!"
Tam malen'kij kozljonok. I mama-koza. On sdelaet vot tak: "Be'e'e'e'e'!"
("Där finns en liten killing. Och mamma get. Den gör så här: Bäää!")

Det var för sent att gå och titta på getterna, eftersom parkerna stänger tidigt. Vi bestämde oss för att titta på hästarna vid ridskolan i närheten.

- Он сделает вот так! У него глаза!
On sdelaet vot tak! U nego glaza!
("Den gör så här! Den har ögon!")

sade Roxana och härmade hästen.
Hon använder det perfektiva verbet сделать(sdelat') i stället för det imperfektiva делать(delat'), vilket gör att hela meningen står i futurum i stället för presens. Men i andra sammanhang väljer hon ofta rätt verbaspekt.

- Это папа-лошадь, это мама-лошадь, это Деннис-лошадь, а это маленький зелебёнок.
E'to papa-losjad', e'to mama-losjad', e'to Dennis-losjad', a e'to malen'kij  zjerebenok.
("Det här är pappa häst, det här är mamma häst, det här är hästen Dennis, och det här är ett litet föl")

sade Roxana. Hon har en farbror som heter Dennis, och då måste ju fölet också ha en farbror med samma namn!

Plötsligt hörde hon något ljud:

- А кто там сделает "бэээ"? Это зе баласка!
A kto tam sdelaet be'e'e'? E'to zje barasjka!
("Och vem är det som gör "bäää"? Det är ju en bagge!")

Återigen använder hon verbet сделать (sdelat') i stället för делать (delat'). Hon säger också барашка (barasjka) i stället för барашек (barasjek); förmodligen försöker hon bilda singularis utifrån pluralformen барашки (barasjki) i analogi med feminina substantiv.

Det fanns inga får i närheten. Det var nog bara en fantasi.

Vi gick vidare. Roxana pratade mycket och ställde många frågor.

Roxana: А что это?
A tjto e'to?
("Vad är det?")

Mamma: Это дерево упало.
E'to derevo upalo.
("Det är ett träd som har fallit").

Roxana: А почему упало делево?
A potjemu upalo derevo?
("Och varför föll trädet?")

Mamma: Ветер подул и дерево упало.
Veter podul i derevo upalo.
("Det blåste, och trädet föll")


Roxana: А где шмель?
A gde sjmel'?
("Var är humlan?")

Mamma: Улетел.
Uletel.
("(Den) flög iväg")

Roxana: А куда улетел?
A kuda uletel?
("Vart flög den?")

Mamma: К себе домой.
K sebe domoj.
("Hem").

Roxana: А куда домой?
A kuda domoj?
("Vart (flög den) hem?")

Mamma: Не знаю, где он живёт. Нектар собирать полетел.
Ne znaju, gde on zjivjot. Nektar sobirat' poletel.
("Jag vet inte var den bor. Den flög iväg för att samla nektar")

Roxana: А где у него лот? А где у него зубки?
A gde u nego rot? A gde u nego zubki?
("Var är dess mun? Var är dess tänder?")


Roxana: Мама, там шишка!
Mama, tam sjisjka!
("Mamma, där är en kotte!")

Mamma: Шишка?
Sjisjka?
("En kotte?")

Roxana: Я хочу достать шишку.
Ja xotju dostat' sjisjku.
("Jag vill få tag i kotten")

Mamma: Потом шишку достанем, в другом месте.
Potom sjisjku dostanem, v drugom meste.
("Vi ska hitta en kotte sedan, på något annat ställe")

Roxana: Я буду возьмить шишку.
Ja budu voz'mit' sjisjku.
("Jag ska ta en kotte").

Den här futurumformen är egendomlig. Roxana använder ett hjälpverb som egentligen inte behövs och bildar infinitiv av verbet "ta" i analogi med andra former av detta verb. En vuxen hade sagt "Я возьму шишку" (Ja voz'mu sjisjku).

Barnen var trötta när vi kom hem.

God morgon!

- He dormido bien.
("Jag har sovit gott")

brukar Roxana säga till pappa på morgnarna.

Pappa och mamma sover också gott. När de inte blir väckta av några barn, alltså :)

Analogi

- Я хочу книжку пло кошкин дом!
Ja xotju knizjku pro kosjkin dom.
("Jag vill ha boken om kattens hus!")

sade Roxana förra måndagen.

Mamma: А я не знаю, где она.
A ja ne znaju, gde ona.
("Men jag vet inte var den är").

Roxana: Вот там, навéху! Вот там, навéху!
Vot tam, naverxu! Vot tam, naverxu!
("Däruppe! Däruppe!")
Hon betonade e i stället för u, förmodligen i analogi med ordet наверх (navérx, "upp").

Hon fick några böcker och låtsasläste bl.a. sagan om de tre grisarna innan det var dags att gå till förskolan:

- Я постою домик из палочек...
Ja postroju domik iz palotjek...
("Jag ska bygga ett litet hus av pinnar...")

På eftermiddagen hämtade jag henne efter att ha varit på öppna förskolan med Emil en stund.

På vägen hem gick vi in i några affärer. Jag stannade vid en hylla med stekpannor för att välja en.

- Я хочу возьмить!
Ja xotju voz'mit'!
("Jag vill ta (den)!")

sade Roxana.

Här försöker hon bilda infinitiv av verbet "ta" i analogi med några andra former av detta verb: возьми (voz'mi, imperativ singularis, "ta"), возьму (voz'mu, futurum 1 person singularis, "jag ska ta"), возьмём (voz'mjom, futurum 1 person pluralis, "vi ska ta"), возьмёт (voz'mjot, futurum 3 person singularis, "han/hon/det ska ta"). Den verbform som hon är ute efter är взять (vzjat').

Hemma såg hon spanskspråkiga animerade filmer och lekte med pappa och Emil en stund medan jag var i köket.

Siffror och sånger

Förra söndagen var vi på Kolobok. Den här gången lekte barnen med siffror och räknade olika saker, och det är något som Roxana tycker är väldigt roligt.
Som vanligt blev det också musik, sång och dans.

- He cantado
("Jag har sjungit")

berättade Roxana för pappa när hon kom hem.

Hon uttalar verbet otydligt och det är svårt att avgöra om hon verkligen använder 1 person singularis.

Pappa: ¿Has cantado?
("Har du sjungit?")

Roxana: Sí.
("Ja").

Pappa: ¿Qué cantaste?
("Vad sjöng du?")

Roxana: Otla canción.
("En annan sång").

Kanske menade hon att hon hade lärt sig en ny sång.

På eftermiddagen var barnen med pappa en stund medan mamma tränade på gymet.

En födelsedagsfest

Förra lördagen var vi på besök hos släktingarna: det var en dotter till Roxanas redan vuxna kusin som fyllde två år. Födelsedagsbarnet och hennes storebror har en svensk mamma, och Roxana brukar prata svenska med dem.

Vi tog tunnelbanan. På vägen såg Roxana filmen om de tre grisarna (en spanskspråkig version) på pappas mobil.

Barnen lekte och busade tillsammans. Men Emil och ytterligare en liten pojke somnade tidigt. De större barnen åt glass och tårta. Roxana växlade mellan de tre språken:

- El cavallo!
("Hästen!")

Hon ville ha en leksakshäst.

- Godis! Мама, у меня есть конфета! (Mama, u menja jest' konfeta - "Mamma, jag har en godisbit!").

- Quielo mas helado!
("Vill ha mer glass!")
Hon uttalar verbsuffixet otydligt.

På vägen hem sov Emil i vagnen, och Roxana somnade på en gång när vi kom hem.