Aspuddsparken i fredags

På fredagar är Roxana ledig från förskolan.

- Мама, подем смотеть козу. И маленький козленок.
Mama, pojdem smotret' kozu. I malen'kij kozlenok.
("Mamma, vi går och tittar på en get. Och en liten killing")

föreslog hon.

Det var mulet, men det regnade inte, och vi bestämde oss för att chansa och gå ut. Medan jag förberedde regnkläderna och annat som vi skulle ta med oss satt hon och låtsasläste sagan om den lilla mammuten som letade efter sin mamma och sjöng mammutens sång från filmen.

Vi gick hela vägen från Skärholmen till Aspuddsparken. Barnen somnade på vägen, och mamma passade på att gå förbi ett gym och köpa ett nytt kort.

När vi var framme var både Roxana och Emil vakna. Roxana gick runt och tittade på djuren. Självklart ville hon gå in i hagen med fåren och kaninarna för att klappa dem.

- А пичиму говолит бээээ?
A potjemu govorit beee?
("Varför säger (det) bäää?")

frågade hon.

Mamma förklarade att det är så får pratar.

På en bänk såg Roxana en katt. Men mamma sade till henne att katten sover.

- А пичиму спит?
A potjemu spit?
("Och varför sover (den)?")

Mamma förklarade att katten blir trött när alla barnen kommer och vill leka med den.

- А где у него подушка и одеяло?
A gde u nego podusjka i odejalo?
("Och var har den sin kudde och sitt täcke?")

Efter att ha tittat på djuren och lekt på lekplatsen gick vi tillbaka.

Vi hade med oss några brödskivor för att ge dem till änderna i sjön. Men vi blev förvånade över hur otåliga änderna var; eller kanske var de extremt hungriga? De kastade sig  över brödet, slogs om brödbitarna, hoppade upp och sprang efter oss. De änder som vi ser i Långsjön och i Huddinge beter sig inte så...

Sedan gick vi hela vägen hem.