Idag när jag skulle hämta Roxana på förskolan kom jag lite tidigare för att få höra henne prata svenska. Hon började genast prata ryska med mig, visa mig böcker och leksaker, men jag fick höra några fraser på svenska i alla fall.
En barnskötare som har hört Roxana prata både med mig och med pappa säger att även om hon själv inte förstår ryska så får hon i alla fall intrycket att Roxanas tal låter mer flytande när hon pratar med mig. Det kan vara så att det är ryska som är Roxanas starkaste språk just nu.
Det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag har varit föräldraledig länge, först med Roxana och sedan med Emil. Det har gett mig möjlighet att umgås mycket med Roxana.
Å andra sidan finns det få rysktalande personer i vår omgivning, och jag får anstränga mig lite för att stödja ryskan: leta efter böcker och filmer, delta i ryskspråkiga barnaktiviteter och se till att barnen får träffa andra ryskspråkiga barn. Det är roligt att allt detta ger resultat.
Självklart är jag inte orolig för Roxanas svenska, och jag tänker inte minska användningen av ryska. Tvärtom, jag tror att det vore ett stort misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar