Årstider

- Смоти, каштаны!
Smotri, kasjtany!
("Titta, kastanjer!")

sade Roxana.

Det fanns små hästkastanjer i ett träd. Men jag sade att de inte var mogna. På hösten blir de bruna, och då kan vi plocka dem.

- Они колючие, как ёзик!
Oni koljutjie, kak jozjik!
("De är taggiga, som en igelkott (diminutiv)!")

Jag visade Roxana gula löv i ett träd, och vi pratade om årstiderna. Snart är det höst, och sedan kommer vintern med kyla och snö.

- Снег! Я хочу покататься на скользке. Это скользко.
Sneg! Ja xotju pokatat'sja na skol'zke. E'to skol'zko.
("Snö! Jag vill åka på det hala. Det är ett halt (ställe)")

Roxana försöker böja adverbet скользко (skol'zko, "halt") i lokativ som om det vore ett substantiv, och hon uttalar ändelsen ganska tydligt. Det beror förmodligen på att adverbet faktiskt har fonetiska likheter med feminina substantiv, och Roxana uppfattar det som ett ord som betyder "ett halt ställe".

Hon väljer korrekt det perfektiva verbet som tillför en betydelsenyans: "åka ett tag, en stund".