Full fart framåt, kapten!

På vägen från förskolan tog vi en omväg genom en liten lekplats.

- Мама, ты хочешь стать капитаном?
Mama, ty xotjesj' stat' kapitanom?
("Mamma, vill du bli kapten?")

frågade plötsligt Roxana. Enligt henne föreställde klätterställningen en båt.

- Капитан, полный вперёд! Смотри, как я могу! Полный вперёд, капитан!
Kapitan, polnyj vperjod! Smotri, kak ya mogu! Polnyj vperjod, kapitan!
("Kapten, full fart framåt! Titta vad jag kan! Fullfart framåt, kapten!")

Roxana: Мама, я не могу там залезть. Там можно упадить.
Mama, ja ne mogu tam zalezt'. Tam mozjno upadit'.
("Mamma, jag kan inte klättra upp där. Där kan man ramla")

Mamma: Там можно упасть?
Tam mozjno upast'?
("Kan man ramla där?")

Roxana: Да. Смоти, как высоко. Там можно упасть. Стать капитаном!
Da. Smotri, kak vysoko. Tam mozjno upast'. Stat' kapitanom!
("Ja. Titta vad högt. Där kan man ramla. Bli kapten!")

Roxana använder formen  *упадить (upadit') i stället för упасть (upast') i analogi med andra former av detta verb där konsonanten d finns i roten. Jag använder formen упасть (upast') i min fråga, och Roxana upprepar den i nästa mening.

Jag tror inte att jag någonsin har pratat om sjökaptener med Roxana. Kanske har hon hört detta ord och uttrycket полный вперёд (polnyj vperjod, "full fart framåt") i någon film.