Ibland frågar folk vilket språk Roxana brukar prata när hon leker själv. Svaret är: det varierar.
Häromdagen satt hon och tittade på bilder på olika djur. Hon nämnde alla djuren på svenska, sedan på spanska. Sedan började hon sjunga "Kalle Anka satt på en planka" och "Bä bä vita lamm" och räknade till tio på spanska. Sedan tog hon en annan bok och började räkna kycklingarna i den - på ryska:
- Один, два, три, четыре... пять цыплёнков!
Odin, dva, tri, tjetyre... pjat' cypljonkov!
("En, två, tre, fyra... fem kycklingar!")
Formen цыплёнков (cypljonkov) är hennes egen. Den normala formen är цыплят (cypljat). Men hon försöker i varje fall böja ordet i genitiv pluralis, precis som en vuxen infödd talare hade gjort.
Ibland brukar hon också låtsasläsa. Igår och i morse satt hon med en bok på ryska som är väldigt sliten, det märks att det är en favoritbok.
Hon "läste" först dikten om katten vars hus började brinna.
Sedan "läste" hon sagan om det lilla huset där Musen, Grodan, Haren och Räven bodde tillsammans ända tills Björnen kom. Björnen ville också bo i huset och försökte ta sig in, men han var för stor, och huset gick sönder.
Sedan "läste" Roxana sagan om Haren som hade en trästuga och Räven som hade en stuga av is. Våren kom, och Rävens stuga smälte. Räven bad Haren om att få övernatta i trästugan och kastade ut honom. Hunden och Björnen försökte hjälpa Haren att få tillbaka sin stuga, men Räven skrämde iväg dem. Och bara den modige Tuppen lyckades hjälpa Haren och jagade bort Räven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar