Hösten

- Мама, наконец-то ты пришла!
Mama, nakonec-to ty prisjla!
("Mamma, äntligen har du kommit!")

säger Roxana när jag kommer för att hämta henne och Emil på förskolan.

Hon kan redan ta på sig jackan och stövlarna:

- Вот, я сама надела!
Vot, ja sama nadela!
("Här, jag hare tagit på mig (dem) själv!")

- Я забыла мою утку!
Ja zabyla moju utku!
("Jag glömde min anka!")

Ja visst, hon hade ju med sig en leksaksanka på morgonen.
Sedan pratar vi om det som har hänt under dagen.

På vägen till och från förskolan pratar vi ofta om vädret och årstiderna.

- Почему листики падают?
Potjemu listiki padajut?
("Varför faller löven (diminutiv)?")

frågar hon.

 

- Смотри, какой туман!
Smotri, kakoj tuman!
("Titta, vilken dimma!")

- Почему солнышко не светёт?
Potjemu solnysjko ne svetjot?
("Varför lyser inte solen (diminutiv)?")

Verbformen är hennes egen. Den normala formen är светит (svetit)


När vädret är fint passar vi på att ta en promenad. I lördags tog vi oss till Rådsparken tillsammans med pappa. Roxana tittade på djuren, lekte med pappa och hittade en nyckelpiga.

Emil promenerade, gungade och åkte rutschkana. Han tittade också på djuren och blev mest nyfiken på hönsen.

Sedan promenerade vi hem.