Vår söndag

Igår var vi på Kolobok. Roxana sjöng, dansade och lekte med de andra barnen, som vanligt, och Emil satt och lyssnade. När läraren pratade om färger kom Roxana på att Emils body var ett bra exempel på något som är rött. Och vad kan vara gult? "Цветочек ("en liten blomma")", sade Roxana.

På vägen hem såg vi en ambulans.

Roxana: Сколая помось! Я боюсь!
Skoraja pomosjtj! Ja bojus'!
("En ambulans! Jag är rädd!")

Mamma: Не надо бояться. Там доктор. Если кто-нибудь заболеет, то приедет скорая помощь, а тaм доктор.
Ne nado bojat'sja. Tam doktor. Esli kto-nibud' zaboleet, to priedet skoraja pomosjtj, a tam doktor.
("Man ska inte vara rädd. Det är en doktor där. Om någon blir sjuk, då kommer ambulansen, och där sitter en doktor").

Roxana: И лекаство.
I lekarstvo
("Och en medicin.")

Mamma: Да, и лекарство даст.
Da, i lekarstvo dast.
("Ja, och (doktorn) ger en medicin").

Roxana: Нога заболит.
Noga zabolit.
("Får ont i benet (eller foten)").
Ryskan har samma ord för ben och fot.

Mamma: Да, нога заболит, или голова, или спина.
Da, noga zabolit, ili golova, ili spina.
("Ja, får ont i benet (foten), eller i huvudet, eller i ryggen").

Roxana: Как Лунтик.
Kak Luntik
("Som Luntik")

Mamma: Как у Лунтика нога болела?
Kak u Luntika noga bolela?
("Som Luntik hade ont i benet (eller foten)?")

Roxana: Да.
Da.
("Ja").


Mamma har inte sett avsnittet av Luntik där han hade ont. Men det stämmer säkert, och Luntik har säkert fått vård och blivit frisk.

Sedan sov barnen i vagnen en stund, men när vi väl var framme vaknade de. Det blev en lugn eftermiddag. Roxana tittade på Bamse, lyssnade på ryska sånger och sjöng med. Och Emil hittade på ett nytt sätt att förflytta sig: han satte sig och åkte på rumpan - baklänges!