En dinosaurie? Nä, så gammal är jag väl inte...

"No blåses, papá", sade Roxana till pappa idag. Det lät som ett försök att bilda en spansk imperativform med en svensk stam ("blås inte")...


Och på kvällen hade vi en diskussion om vem som skulle plocka upp pusselbitarna som låg på golvet.

MAMMA: Собери своиx мишек.
("Plocka upp dina nallar")

ROXANA: Нет, ты!
("Nej, du (ska göra det)!")

MAMMA: Но я ведь с ними не играла. Кто с ними играл, тот и собирает. Кто играл с мишками?
("Men jag har ju inte lekt med dem. Den som har lekt med dem ska plocka upp dem. Vem har lekt med nallarna?")

ROXANA: Динозвл.
("En dinosaurie")

MAMMA: Динозавр? Тогда скажи динозавру, чтобы он собрал мишек. Где динозавр?
("En dinosaurie? Säg då till dinosaurien att den ska plocka upp nallarna. Var är dinosaurien?")

ROXANA (pekar på mamma): Вот, мама-динозавл!
("Här, mamma dinosaurie!")