En haj

Här har Roxana ritat en haj och skrivit "акула" (akula, "haj") på ryska.

De senaste veckorna

Det var länge sedan jag skrev... Jag var mycket upptagen med jobb och två distanskurser som jag går. Men nu har jag äntligen en ledig stund.

Roxana går nu på lektionerna i barnklubben Eurika varje söndag. Där lär sig barnen läsa och skriva på ryska. De övar även på att räkna, lyssnar på sagor, spelar teater, pratar om naturen och skapar. Barnklubben har aktiviteter för barn från 3 år, så Emil som ännu inte har fyllt 3 får stanna hemma med pappa.

För ett par veckor sedan var Emil och Roxana på kalas hos en flicka vars föräldrar också pratar ryska och spanska. På festen pratade man mest ryska och spanska. Fast flickans mamma är från Lettland och pratar även lettiska.

Roxana ställer många frågor just nu och funderar över de ord hon har hört. Förra veckan frågade hon vad en orangutang var. Jag visade henne ett videoklipp med orangutanger på Youtube. Sedan fortsatte hon att prata om apor och frågade bland annat varför apornas fötter såg ut som händer.

Idag gick jag till Akademibokhandeln för att köpa en kursbok. Där fick jag även syn på den här boken: Nicke Nyfiken med spansk och engelsk text.

Jag köpte boken, och pappa läste den för Roxana när hon hade lagt sig i sängen.

Vinterdagar

Jullovet är slut, och barnen har återvänt till förskolan. Det har snöat en del de senaste dagarna. Roxana har gjort små snögubbar tillsammans med mamma

och åkt pulka

På helgerna försöker vi hitta på något roligt. Den 10 januari var vi på julgransplundring för barn i vårt område. Och den 18 januari var vi på en ryskspråkig teaterföreställning för barn på Internationella biblioteket.

Nordpolen med mormor

Vi firade Jul tillsammans med mormor som kom på besök och stannade några dagar. Mormor hade med sig många julklappar. Hon lekte med barnen och berättade sagor. Tillsammans tog vi en promenad till Hågelbyparken.

- Мама, смотри, кого я вижу! Там, далеко! Там cеверный полюс!
- Mama, smotri, kogo ja tam vizju! Tam, daleko! Tam severnyj poljus!
("Mamma, titta vem jag ser! Där, långt borta! Det är nordpolen!)

skrek Roxana.

Det såg faktiskt nästan ut som nordpolen: snö på marken, och nästan inga människor. Men det var inte lika kallt.

Vi tittade på änderna i sjön och tog oss till Kungens kurva för att handla på mellandagsrea.

 

 

Sedan åkte mormor till Malmö för att fira nyår med våra släktingar. Men i början av januari kom hon tillbaka och stannade ett par dagar till.

Alla pratar somaliska!

Idag firade vi Lucia tillsammans med grannarna och med Max, Roxanas och Emils kusinbarn som var på besök. Sedan lekte Roxana med Max. De byggde en koja i vardagsrummet.

Vanligtvis pratar Roxana svenska med Max. Men idag hade hon ett annat förslag:

- Ska vi prata somaliska?

Max svarade inte.

- Alla pratar somaliska, okej?

- Jag kan inte...

Egentligen kan Roxana inte heller somaliska. Men när man leker kan man ju föreställa sig att man kan alla språk!

Snart är det jul

I söndags hade vi avslutningsfest på Kolobok. Roxana sjöng och dansade tillsammans med de andra barnen. Emil lyssnade och tittade. Tomten var där, och barnen fick små presenter.

Sedan åkte vi hem. Emil var trött och ville sova. Han stannade hemma med pappa. Och Roxana följde med mamma till Heron City för att handla - och träffa Tomten en gång till och prata med honom, den här gången på svenska!

Fjärilshuset

- Если меня съест акула, то я никогда, никогда не приду в садик. И все дети будут плачить, когда они там.
Jesli menja s`est akula, to ja nikogda, nikogda ne pridu v sadik. I vse deti budut platjit', kogda oni tam.
("Om hajen äter upp mig kommer jag aldrig, aldrig att komma tillbaka till förskolan. Och alla barnen kommer att gråta när de är där"). 

Här säger Roxana плачить (plachit') i stället för плакать (plakat', "gråta").

Det lät dramatiskt. Men så farligt var det inte. Vi skulle bara titta på den nya utställningen med hajar på Fjärilshuset. Roxana hade sett reklamen och ville absolut se utställningen. Emil stannade hemma med pappa.

Det var riktigt spännande. Hajarna var läskiga och hade stora tänder, men de var ju inne i ett akvarium och kunde inte bita oss. Roxana tittade även på fjärilarna, sköldpaddorna, ödlorna, de små fiskarna och papegojorna med stort intresse.

På Fjärilshuset träffade vi en spansktalande familj: en jämnårig pojke, hans pappa och mamma. Det visade sig dessutom att vi bor ganska nära, och vi fick sällskap på vägen tillbaka.

Innan vi skulle gå köpte vi en fjärilsdräkt till Roxana.