Alla pratar somaliska!

Idag firade vi Lucia tillsammans med grannarna och med Max, Roxanas och Emils kusinbarn som var på besök. Sedan lekte Roxana med Max. De byggde en koja i vardagsrummet.

Vanligtvis pratar Roxana svenska med Max. Men idag hade hon ett annat förslag:

- Ska vi prata somaliska?

Max svarade inte.

- Alla pratar somaliska, okej?

- Jag kan inte...

Egentligen kan Roxana inte heller somaliska. Men när man leker kan man ju föreställa sig att man kan alla språk!

Snart är det jul

I söndags hade vi avslutningsfest på Kolobok. Roxana sjöng och dansade tillsammans med de andra barnen. Emil lyssnade och tittade. Tomten var där, och barnen fick små presenter.

Sedan åkte vi hem. Emil var trött och ville sova. Han stannade hemma med pappa. Och Roxana följde med mamma till Heron City för att handla - och träffa Tomten en gång till och prata med honom, den här gången på svenska!

Fjärilshuset

- Если меня съест акула, то я никогда, никогда не приду в садик. И все дети будут плачить, когда они там.
Jesli menja s`est akula, to ja nikogda, nikogda ne pridu v sadik. I vse deti budut platjit', kogda oni tam.
("Om hajen äter upp mig kommer jag aldrig, aldrig att komma tillbaka till förskolan. Och alla barnen kommer att gråta när de är där"). 

Här säger Roxana плачить (plachit') i stället för плакать (plakat', "gråta").

Det lät dramatiskt. Men så farligt var det inte. Vi skulle bara titta på den nya utställningen med hajar på Fjärilshuset. Roxana hade sett reklamen och ville absolut se utställningen. Emil stannade hemma med pappa.

Det var riktigt spännande. Hajarna var läskiga och hade stora tänder, men de var ju inne i ett akvarium och kunde inte bita oss. Roxana tittade även på fjärilarna, sköldpaddorna, ödlorna, de små fiskarna och papegojorna med stort intresse.

På Fjärilshuset träffade vi en spansktalande familj: en jämnårig pojke, hans pappa och mamma. Det visade sig dessutom att vi bor ganska nära, och vi fick sällskap på vägen tillbaka.

Innan vi skulle gå köpte vi en fjärilsdräkt till Roxana.

Emils intressen

Emil är just nu intresserad av djur. Han lägger märke till alla hundar och katter när vi är ute och säger "Av av" ("vov vov") eller "Uuuu" ("mjau"). Han vänder sig om när han ser kråkor. Han kan ännu inte säga ordet "kråka", men vid ett tillfäle lät det som att han försökte härma kråkan.

Hemma har vi en hel låda med verklighetstrogna leksaksdjur. Han leker med dem på golvet och i badkaret när han badar. Han vill gärna att mamma ska plocka fram ett djur i taget, eller gör det själv. Då säger han vad djuret heter eller lyssnar när mamma säger det. Hans senaste ord är tigi ("tiger"), paapáa ("leopard") och dzeba ("zebra"). Det är svårt att säga om det är ryska, spanska eller svenska, eftersom djuren heter nästan likadant på de tre språken.

Han tycker även om att titta på bilder i böcker, gärna med djur, och säga eller höra andra säga vad djuren heter.

Ett annat intresse är musik. Emil tycker om att lyssna på musik, leka med leksaker som spelar upp olika melodier och sjunga. Han sjunger gärna visor som han har hört på förskolan. Det är svårt att uppfatta orden när han sjunger, men man kan känna igen rytmen och melodin. En favorit är sången om bussen.

På förskolan leker han gärna med Lego.

Ordbildning och böjning

Roxana har lärt sig reglerna för böjning och ordbildning i ryska och spanska. Men hon kan inte alla undantagen.

När hon vill bilda ett adjektiv av det ryska ordet снег (sneg, "snö") blir det *снеганый (sneganyj) i stället för снежный (snezjnyj).

Hon böjer en del spanska verb på sitt eget sätt, i analogi med andra verbformer, till exempel *dijido i stället för dicho ("sagt").

När hon böjer uttrycket Дед Мороз (Ded Moroz, "Farfar Frost, tomte")  i kasus böjer hon bara det andra substantivet, och inte båda som en vuxen hade gjort. Kanske ser hon tvåordsuttrycket som ett enda ord.

Men hennes ordförråd växer, och hon använder allt fler grammatiska konstruktioner.

Läsning

Roxana har en ny rysk ABC-bok. Tillsammans har vi försökt läsa stavelser och korta ord. Idag lyckades Roxna läsa några stavelser alldeles själv! Det var inte lätt, men det var roligt. Snart kommer hon att kunna läsa böcker!

Sedan läste vi en saga, och Roxana ville gärna läsa några ord själv, fast mamma fick hjälpa till.

Nu försöker jag läsa hela berättelser för henne, utan att förenkla eller förkorta något. När vi träffar på ett ord som Roxana inte förstår förklarar jag vad det betyder. Jag vill att hon ska vänja sig vid skriftspråket: långa meningar med bisatser, ord och konstruktioner som är vanligare i skriftspråket än i talspråket. Det ska göra det lättare för henne att  framtiden läsa böcker på egen hand.

En hackfågel

Vi hängde upp ett fågelbord och lite fågelmat på balkongen. Nu kommer fåglarna varje dag.

 

En gång såg Roxana en hackspett. Roxana kände till det ryska ordet för hackspett, дятел (djatel), och hört en hackspett i skogen. Nu fick hon se den på nära håll.

När kusinbarnen kom på besök ville hon gärna berätta för dem på svenska om fåglarna. Men hon var osäker på vad den där fågeln hette på svenska:

- Igår jag såg nånting stort... en stor hack... en stor hackfågel!

Sedan ville hon berätta om hackspetten för pappa. Men hon visste inte vad hackspett hette på spanska.

- ¿Cómo se llama el pajaro que hace así?
("Vad heter fågeln som gör så här?")

frågade hon pappa och knackade på väggen.

- Pajaro carpintero.

sade pappa.
- Pintero...

Och sedan var det förskollärarens tur att få höra nyheten om hackspetten. Men nu ville Roxana vara på den säkra sidan och frågade vad fågeln egentligen hette på svenska.